studera downunder

Jag har väl inte varit världens bästa på att uppdatera här måste jag säga… Tide går så fort, allt rullar bara på.

Särskilt nu när man är på Industry Training, åh vad skönt det är att jobba. Det är så skönt att bara ha jobbet att tänka på, inget plugg när man kommer hem, inga måsten. Jag  jobbar ju som sagt på Voyages, ett stort reseföretag här i Sydney. Har bara kundkontakt via telefon och sköter bokningar åt deras resorts runtom i Australien. Är jätte nöjd med mitt jobb men det var jag faktiskt inte från början. Jag ville egentligen söka annat men skolan hade inte så mkt platser att erbjuda så jag tänkte att jag provar väl Voyages, vilket visade sig vara jätte bra iallafall.

Förutom kundbokningar för vi även allt i två bokningssystem, boka biluthyrningar, transfers till resorten som ligger på öarna i norra Australien o mailar bekräftelser till kunderna. Omväxlande jobb som gör att tiden går väldigt fort på jobbet=) Det finns även andra fördelar med mitt jobb, man kan åka till dessa resorts med tokrabatt eftersom jag jobba på huvudkontoret. Ska iväg till Ayers Rock i Nov, vårt företag har enda resorten där och jag längtar såååå mycket, ska bli så himla kul.

Annars har det varit rätt lugnt sen jag komm tillbaka till Manly, dom flesta gör sin IT på annat håll. Lite nytt folk har man lärt känna och så har jag flyttat till en ny lgh som ligger perfekt till i Manly. 1 minut till stranden o affärerna, komplexet har gym &  pool så jag ska nog trivas.

Äääääntligen var terminen då slut! Helt underbart måste jag säga=) Jag upplevde ju som sagt denna termin mer arbetsam än förra, men det ska väl bli jobbigare hela tiden kan jag tänka mig. Förra torsdagen tog allt iaf slut då vårat sista final exam (totalt hade vi 5 st) ägde rum. Helt slut var jag då man lägger ner otroligt mkt energi på att plugga till dessa prov som oftast är värda runt 50% av hela kursen. Sen var det ”End of term party” hela natten, riktigt kul. Sista veckan var även rätt sorglig då vi alla nu kommer att skiljas åt för 9 månader eftersom vi ska ut på praktik. Alla människor jag hängt med under dessa terminer sprids nu ut och vi ses igen nästa februari, lite jobbigt måste jag säga att det är. Själv kommer jag att jobba i Sydney på Voyages som är ett kännt företag som har exotiska resorts och hotell runt om i Australien. Jag kommer att jobba på deras huvudkontor och sköta bokningar m.m. Ska bli kul och ännu bättre blev det när jag fick åka hem 5v innan jag börjar jobba=) Jag skrev tidigare att jag skulle lägga upp bilder från Whitsundays bl.a men det kommer inte bli av i nuläget då min dator först kraschade och helt otroligt nog gick den externa hårddisken sönder veckan efter, maximal otur måste jag säga. Så nu försöker jag rädda det som går att räddas ur datorns minne men bilder blir det inte än på ett tag. Annars ska jag njuta av att vara hemma men kallt är det i det här landet, var är våren?

Kram Mia

Hej, kan inte riktigt forsta att tiden gar sa himla fort. Halva terminen har redan gatt mer till och med. Hade min basta van har pa besok fran Sverige i Februari. Vi akte ju pa en lite resa till Whitsunday Islands som ligger uppe i Queensland. Ska ni nangang aka till Australien sa missa inte Whitsundays. Vi akte pa en 3 dagars tur med en bat dar man fick snorkla och dyka. Vi gjorde stopp pa olika vackra platser daribland pa en strand som ar klassad som en av varldens vackraste, Whitehaven Beach. Dykingarna var otroligt haftiga och det var riktigt roligt folk med pa baten. Sen tog sommarlovet slut for min del och termin 2 borjade, lite chockartat. Jag hade forvantat mig en mjukstart men inte da! Grupparbeten och uppsatser forsta veckan, haha jag som var van vi lugnare tempo fran forra terminen fick borja plugga direkt. Det ar skillnad pa takten mellan terminerna men det ar val sa det ska vara, att tempot blir hogre. Midterm veckorna ar precis over sa det har blivit lugnare nu, alla inlamningar och prov ar i princip klara sa nu har vi ”endast” final exams kvar i maj. I denna termin har det  varit mkt praktikplats information eftersom vi ska ut pa 9 manaders praktik nasta termin. Platserna ar inte klara an sa far se vart jag hamnar, har angett onskemal om vissa hotell men aven andra arbetsplatser ar intressanta. Vill defenitivt stanna kvar i Sydney men da flyttar jag nog in till stan under praktken, ska bli kul att se annat an bara Manly. Ska ivag pa en helgtripp till Melbourne imorgon men nagra tjejkompisar, kommer bli riktigt kul. Jag ska forsoka lagga upp bilder fran Whitsundays snart ocksa. Dags att fokusera pa lektion nu… Kramar Mia

ICMS

Strax utanför Sydney, på vackra halvön Manly, ligger the International College of Management Sydney (ICMS). Skolan har sedan starten 1996 etablerat sig som ett modernt, mångkulturellt och högt rankat utbildningsinstitut när det gäller service management. ICMS erbjuder ledarskapsutbildningar inom Hospitality, Tourism, Event, Retail, Property och Sport.

Ja harligt ord ar det, sarskilt for mig som jobbat ett antal ar och inte varit ledig sahar lange. Eller ledig har jag inte varit hela tiden utan jobbat ocksa, hade turen att fa ett riktigt bra jobb med perfekta arbetstider.

Jobbar pa Central Reservations, dar skoter man bokningar for hotell i Australien och Nya Zeeland. Bra erfarenhet ar det ocksa med tanke pa det jag pluggar. Har jobbat 3 dagar i veckan varav endast en dag ar 8 timmars arbetsdag sa man klagar inte. Annars har sommalovet mest inneburit strandliv, vi har haft bra vader har i Manly ibland nastan for varmt. I lordags var det 40 grader i skuggan, tok varmt med andra ord. Men jag alskar varme sa mig gor det inget.

Jag och tva andra svenska tjejer delar en lgh i Manly, vi hade turen att hitta en pa ett perfekt lage: 5min till skolan och 2min till stranden, jag alskar den verkligen.

Jul och nyar firades ordentligt, vi bjod in alla svenskar till julen. Dansade kring granen pa taket till vart hus at at julmat, tack IKEA=) Nyar var vaaaldigt varmt vi satt 14 timmar i Botanical Gardens men ar man ett stort gang ar det bara roligt.

Ja den har sommaren har verkligen varit kanon. Nu borjar skolan snart, 2v kvar och innan dess ska jag ivag en svang till Whitsundays med min basta kompis som kommer ner och halsar pa. Kommer blir kanon tror jag. Ska bli kul och traffa alla nya manniskor som borjar pa skolan da ett nytt intag sker nar vi borjar.

Berattar mer om det nasta gang.

Kram Mia

Måndag 27 oktober 2008

Hej!

Undrar hur många människor som säger så här efter att de varit sjuka och kommit tillbaka till sitt jobb igen… Men fy (pip) vad skönt det var att komma tillbaka till baren igen! Jag älskar mitt jobb! Okej, jag har en bekännelse…

Efter drygt en vecka här (jag har varit här i 5 veckor nu) trodde jag att jag hade kommit in i mitt nya jobb och min nya unika livsstil, men så här i efterhand kan jag säga att det tog mig en månad. En månad att smälta alla nya intryck och att fatta vad mitt jobb går ut på, dvs. att våga och att ha kul. De första veckorna vågade jag, men jag var nervös, rädd och ovan. Rädd att göra bort mig, rädd att tränga mig på, rädd att inte lyckas – och är man rädd hindrar man sig själv från att ha kul. Nu vet jag att hur det än går, oavsett om jag tränger mig på, gör bort mig eller gör fel, så är huvudsaken att jag har kul – och nu vågar jag ha kul (!). En lite märklig sak att försöka förklara, men jag tror att om man inte kommer till den lilla (?) insikten här, då lyckas man inte.

Okej, lite dubbelmoral där: det gör inget om du misslyckas så länge du har kul, för då har du lyckats ändå. Och nej nej, jag menar inte att man ska ha kul på andras bekostnad, få andra att känna sig obekväma eller dylikt, utan vad jag menar är kombinationen ha kul plus gemenskap plus öppenhet. Bjud på dig själv, våga vara människa, våga fela och våga skratta åt dig själv. Jag låter visst som en hobbylivsfilosof här, men visst, låt gå för det.

Okej, så tillbaka till första tiden här då. Tänk dig att du inte har dansat på 11-12 år, visst självklart att du har gått på klubbar och röjt på dansgolven, men att du inte har dansat, typ tagit lektioner i hip hop, street funk eller folkdans på 11-12 år (liksom jag själv, fast folkdans måste ha varit typ 13-15 år sedan) och att du sedan ska vara med i shower inför 100-tals gäster med bara en kvälls träning innan. All dans är koreograferad, de andra dansarna har varit med i showen i 3-5 månader innan du kom – du är nykomlingen. Hur skulle du känna dig? Nervös? Rädd för att göra bort dig? Eller med ett brett leende på läpparna när din första show går av stapeln?

Jag kände mig som en michelingubbe (en sådan där stooor, vit docka) under första showen: klumpig och ograciös och inte fasen kunde man se ett leende på mina läppar inte, haha (men man såg säkert pur koncentration gnistra i ögonen och forma ansiktet). Andra gången såg jag inte roligare ut och kände mig inte mycket roligare heller. Tredje gången kände jag mig mer bekväm och, och (!) jag hade sett andra dansare göra misstag och det hade inte dödat dem, de hade bara skrattat och kämpat vidare. Nu vill jag tro (och hoppas) att jag är i samma kategori.

Första gången jag fick nobben, när jag frågade ett sällskap om jag kunde sitta vid deras bord för middag, tog jag det nog lite personligt. Andra gången förstod jag dem – vem behöver inte lite privacy ibland? Tredje gången log jag, provade ett nytt bord, fick nobben igen, men gick helskinnad vidare och fann till slut mitt bord. Nu behöver jag inte fråga längre. Nu kommer gäster fram till mig: ”Pia, at what time are you having dinner tonight? Would you like to join us at our table at 8pm?”. Dessutom lär man sig fort vilka gäster man vill spendera en intensiv halvtimme till en timme med för lunch eller middag och vilka man faktiskt helst vill undvika.

Vilka vill man undvika? Jo (Kaka, läser du detta?), vi hade singelvecka förra veckan! Jag och bästa vännen Kaka googlade på Club Med när jag var hemma i Linköping och kom in på någon sida som arrangerade just en singelvecka här. Endast för singlar i åldern 28-35 (tror jag det var). De anlände alla samma dag och oj, vad ska jag säga. Jag vill inte verka dömande, för singel är jag ju trots allt själv, och singelsemester är något jag säkert hade kunnat överväga att åka på – låter ju kul, eller hur? – men dessa singlar… Vart ska jag börja? De var ca 60 sammanlagt, varav 15-20 kvinnor. Kvinnorna var vackra, modemedvetna, välsminkade osv. Det var bara så osannolikt att se dem tillsammans med dessa män som de anlände med, för de var tyvärr långt ifrån lika sköna. Tänk er sedan, en grupp av singelmän, med ett antal drinkar i kroppen, intagna från att baren öppnar klockan 10 och att klockan nu närmar sig stängning… i baren och där de enda närvarande singelkvinnorna är GOs… dels sådana som jobbar i baren men även ett par andra som vågat sig kvar efter att deras obligatoriska mingeltid slutar 22.30… tänk er vad de kan lyckas komma på för spännande raggningsfraser, haha. Intressant!

Anyways, jag är trött, slutkörd för att vara mer precis. Har varit intensivt i baren ikväll och trots att jag sovit så mycket i det sista (ja, mer tjat om det) så är visst inte energin helt på topp än. Klockan är 02 och vid 09.15 har jag departure. Därefter är det poolbar och Nicolson som gäller.

God natt, ärtor ut!

Pia

GO party

Söndag 26 oktober 2008

Hellu!

Finns det en övre gräns för hur mycket en människa ska kunna sova under 4 dygn? Eller finns det något rekord på vem som sovit mest under 4 dygn? Kanske det kunde vara något att skriva i mitt cv? Jag har alltid varit stolt över att jag har kunnat sova nästan vartsomhelst, närsomhelst och hurmycketsomhelst, men nu måste t.o.m. jag ha nått min övre gräns.

Hursomhelst, jag ser fram emot att komma tillbaka till baren och mina sköna kollegor. I baren är man i centrum och man träffar alla! Alla gäster, stora som små, har någon gång (eller några, många, eller konstant) vägarna förbi baren, vilket även GMs har, naturligtvis. Vad jag menar är att om man jobbar i, låt säga Kids Club eller vattensportcentret så visst träffar man många där, men håll med om att baren är den självklara mötesplatsen och det självklara centrumet. Även om man inte super till under dagarna kommer man till baren för att få vatten, kaffe, glass, milkshakes eller bara hänga och döda lite tid.

Bar-Ben är min stora idol. Han är bättre på att ”flarea” (slänga flaskor i luften) än Tom Cruise i filmen Cocktail och han är bättre på att skapa nya drinkar, charma gäster och få barn att skratta än någon bartender jag förut mött. Innan jag är klar med min tid här ska jag vara minst lika bra som han! Han är så här långt den som lärt mig absolut mest. Han tar sig tid för att lära mig att kasta flaskor, han ger tips på hur jag sparar tid i baren och han finns alltid där. Vad som gör det ännu bättre är att, trots att han är charmören Sören och blir mer och mer av min bästa vän här, är han inte intressant som mer än så. Han dejtar den andra tjejen från ICMS (ni minns, Bec i receptionen) och jag, jag dejtar visst någon också… han jobbar deltid i sportcentret och deltid som livvakt, han är Aussie och han åker härifrån om en 10 dagar. Men sådant är livet. Mister man en finns där 1000 åter, väljer man en står det 1000 och gråter, hahaha. Skämt å sido, men sådana är ju villkoren om man jobbar så här. Man kan inte hänga upp livet på en kille, när det finns så mycket annat underbart omkring än, eller hur?

På tal om underbart, vad har jag gjort för underbart sedan jag kom hit (förutom att skaffa mig sjukt många nya vänner, som alla förvisso lämnar ön inom 2 veckor)? Jo, under en 4-timmars rast häromveckan tog jag och Lisa (livvakt från Canada) och tre GMs en liten simtur över till närmsta grannö. Det är ca 2,6 km fram och tillbaka. Att simma dit var inga problem, för strömmen och vågorna gick vår väg. Simturen tillbaka var dock lite tuffare och när vi väl närmade oss land igen insåg vi att det verkligen vänt om till lågvatten (smart att inte tänka på det innan vi stack, haha). Vi insåg att det skulle bli så gott som en omöjlighet att ta sig upp mot stranden så vi simmade en liten omväg ner mot bryggan istället, den där båten lägger till. På vägen dit ”fastnade” vi dock i ett korallparti, eller rättare sagt vi märkte att korallerna var för nära ytan för att vi skulle kunna fortsätta, så vi vände utåt, mot havs igen och simmade runt revet för så slutligen ta oss in mot bryggan. Där insåg vi att bryggan var för högt upp för att vi skulle kunna ta oss upp, så vi fick simma hela vägen in mot land, under bryggan och ta oss upp via hm… vad heter det… (ursäkta min brist på terminologi inom båtspråk, eller hm… svenska överhuvudtaget, engelskan har blivit lättare efter hand men svenskan kämpar jag med) men där man sjösätter båtar i alla fall. Typ en asfaltsramp som går rätt ut i havet. Kort sagt, efter många om och men satte vi våra fötter på land igen och det var banne mig helt underbart! Att folk därefter skulle börja prata om hajar och sådant tycker jag var lite onödigt, för vi såg minsann inga.

Dock har jag haft den äran att se både valar och sköldpaddor här. Valar såg vi ett par av när jag anlände till ön, på nära håll dessutom, och de uppehöll sig rätt långa perioder vid ytan, maffigt. Sköldpaddor, stora baddare, ser man rätt ofta nere vid bryggan när man har arrivals och departures (eller alla säger att de ser dem hela tiden, jag har bara sett en, men den var stor i alla fall, haha).

Vad annat underbart har jag gjort? Jo, jag har tappert stått på driving rangen ett par gånger och kämpat på (pappa, ser du vad jag skriver, vad är det som har hänt med din dotter?) och dessutom tagit en runda på golfbanan tre gånger. Vill väl inte påstå att någon ny golfstjärna håller på att tändas, men lite kul får jag allt erkänna att jag tycker att det är.

Vill bara tillägga att jag kommer från en riktig golffamilj. Mamma, brorsan, pappa, pappas fästmö, pappas bror och hela hans familj, pappas syster och hela hennes familj spelar. Vi har dessutom SM (släktmästerskapen) i golf varje år. En anrik tradition som vi är riktigt måna om att bära vidare (med mig som svart får och caddie dock, då jag slutade spela golf för öh, 11 år sedan?). Men kanske, kanske att jag kan vara med om att fightas om titeln när jag så småningom återvänder till Svearike, hehe?

Utöver dessa aktiviteter har jag väl inte gjort så mycket annat. Tagit några promenader, varit över på Hamilton och shoppat lite förnödenheter som inte finns i butiken här, slappat enormt mycket vid övre poolen och samlat på mig ofantliga mängder blåmärken i mina tafatta försök att lära mig ”flarea” (skam den som ger sig).

Till saken hör också att det är lätt, när man jobbar i bar, att sig en liten drink after work och därefter fortsätta upp till diskoteket eller någon fest i G-huset. Diskoteket har alltid temadiskon (eller i alla fall sedan 2 veckor tillbaka då vi GOs blev indelade i grupper som fick i uppdrag att arrangera teman och ha som ansvar att dekorera, marknadsföra och städa upp efter oss). Så här långt har vi bland annat haft ”Banana Mamba”, dvs. en kväll i mambans, sambans och salsans tecken. Diskot var helt dekorerat som en tropisk strandbar med palmer, grön belysning och där gavs danslektioner. ”Viva Las Vegas” var kvällen då man spelade poker, gifte sig med Elvis Presley som präst och beundrade go-go dansare. Min grupp är på tur nästa vecka, undrar vad vi ska hitta på för något galet… Jag tänker After Ski… eller Arabic Night… eller grisfest… eller pyjamasparty… eller nyårsfest… eller hm… Jag tänker mycket. Grejen är att discot måste vara anpassat till alla åldrar, då barn är välkomna fram till det magiska tolvslaget – då slängs de ut.

Förutom dessa temadiscon är det varje lördag white partys. Diskoteket är då klätt i vita tyger som täcker väggar, hänger från taket och vajar från brisen som kommer in ifrån verandan. Dessutom häller man ut mängder av säckar med vita små skumgummikulor på golvet så man kan göra skumgummi-snöänglar, skumgummi-mula varandra och skapa skumgummi-snöfall. Självklart är dresscoden dessa kvällar helvitt.

Hm… låter väl nästan som att jag är i paradiset här, va? Vackert som tusan, alla nya vänner, det sociala jobbet i baren, alla aktiviteter som ingår, temafester och shower. Men hallå, kolla tillbaka i mitt första inlägg, min job description. En normal arbetsdag, allt som allt, är mellan 8 och 12 timmar, och man jobbar 6 dagar i veckan. De kortaste dagarna har dock vi baren, då vi har de intensivaste skiften. Jobbar man inom något annat område som GO blir dagarna gärna ännu längre än de timmar jag just nämnde. Jag vill rekommendera alla sociala och livsglada människor att komma hit, antingen på semester (vill du vara ifred får du så klart vara det under din semester, men vill du bara ha lugn och ro finns det bättre ställen att åka till) eller för att jobba, men för dig som lurar på att jobba här, var beredd på att ta i och var beredd på att lämna din ”comfort zone”! Men hur annars växer man som människa, om inte genom att lämna det trygga och våga på det oprövade? Hur som helst, jag älskar det här!

Nu är det dags att jobba! Lev väl!

Pia

Lördag 25 oktober 2008

Hej igen!

Trodde jag skulle ha möjlighet att posta mina skriverier igår, men jag var en sväng hos vår läkare Alfie och det visade sig att jag hade influensa, 40 graders feber och öroninflammation i båda öron – så jag blev bannad från kontakt med omvärlden. Har sedan dess legat på rummet, hostat, sovit, druckit, hostat, sovit och druckit osv. samt gråtit en liten skvätt igår kväll då jag såg på TV (alla shower alla kvällar 20.30-21.30 direktsänds på en av hotellets TV-kanaler). Killen som är Leisure Service Manager blev nämligen befordrad till ny Chief of Village, alla GOs uppvaktade honom på scenen efter showen och han fick öppna flaska efter flaska med champagne för att fylla upp champagnefontänen på scenen. Varför grät jag då? Jo, för att jag var duktig nog att tajma min influensa med det jag trodde skulle bli bästa festen på ön sedan jag kom. Men så här i efterhand fick jag veta att den festen var liksom vilken som helst annan – fast å andra sidan är ju alla fester bra.

Idag har jag blivit lite bättre. Medicinen verkar, febern har gått ner och efter att ha sovit en 60 timmar av 72 de senaste tre dygnen har energin kommit tillbaka och jag har tränat lite danser i min ensamhet – med fläkten på full styrka.

Ringde precis ner till baren (har telefon på rummet och ringer gratis inom denna resort) för att kolla vilket skift jag har i morgon och yes, det är en av mina favoriter, F! Innebär att jag jobbar 12-13, 17-20 och 21.30-24.30.

Kanske någon lurar på hur Club Med, Lindeman Island är uppbyggt? Jo, men det tänkte jag förklara nu vettu. Själva anläggningen ligger i en sluttning, en brant sluttning, en så pass brant sluttning att hotellet har en egen buss som åker upp och ner hela dagarna för att vi inte ska behöva trötta ut oss alltför mycket med alla trappsteg.

Där båten lägger an vid bryggan är hotellets första busshållplats. I samma nivå som bryggan och hållplats ett ligger huvudstranden, vattensportcentret, huvudpoolen, poolbaren, huvudrestaurangen, teatern (där alla shower går av stapeln) och huvudbaren (översätter man main bar till huvudbar?), liksom gästbyggnad 1000 (precis vid havet), 2000 (poolutsikt) och 3000 (havsutsikt).

Tar man bussen till hållplats två kliver man av precis utanför receptionen. Går man in där har man utsikt över tidigare nämnda nivå ett. Man finner två gästdatorer, som nämnt tidigare endast fungerar med internet när de känner för det. Tar man trappan ner (ca 58 trappsteg) kommer man till huvudbaren och teatern etc. Halvvägs ner till teatern finner man butiken, där man kan köpa våra GO dagsuniformer (eller nästan, det står naturligtvis GM på dem istället), samt en uppsjö av olika souvenirer och livsnödvändigheter. Går man ut från receptionen och blickar åt höger ser man gästbyggnaderna 4000. Blickar man åt vänster ser man trappor, trappor och fler trappor som slingrar sig uppåt i grönskan.

Från nivå två kan man ta en ”bush walk” uppför trätrappor och trägångar/broar för att komma upp till en väg, där efter att man korsat den kan ta ytterligare trappor upp till Nicolsons a la carte restaurang, discoteket, konferenscentret och trapetsen. Följer man istället vägen högre upp åt vänster kan man ta nästa avstickare med trappor åt höger för att kom till mini klubben och poolen för de minsta. Följer man vägen vidare och tar ytterligare nästa avstickare med trappor åt höger kommer man till personalbostäderna (G- och H-husen). Följer man vägen ännu längre ser man driving rangen på vänster sida, högre upp ser man golfbanan, tennisbanorna, sportcentret etc på vänster sida. Samtidigt ser man trapetsen och personalbostaden I-huset på höger sida – och man befinner sig nu på nivå tre, dvs där bussen gör sitt tredje och sista stopp för gäster.

Som GO eller GE kan man ta bussen vidare uppåt, man passerar då bågskyttebanan på vänster sida, landningsbanan för helikoptrar och mindre flygplan på höger sida och så småningom kommer man upp till GE-landet. Där uppe bor ca 120 GEs och där finns deras restaurang, bar, butik, lilla pool och ja, vem vet vad mer som döljer sig där uppe?

Om jag i friskt tillstånd hade haft så här sjukt (höhö) mycket ledig tid som jag har nu, hade jag haft galet mycket roliga saker att välja på. Jag kunde…

…ta en sväng ner till grabbarna vid vattensportcentret och segla, vindsurfa eller paddla kajak.

…ta en sväng till gänget i det andra sportcentret och spela tennis, slå på driving rangen, spela golf eller skjuta båga.

…gå till cirkusteamet och få lektioner i trapets, dvs. lära mig att svinga mig i gungor högt över marken och göra tricks i dem eller få lektioner i att jonglera.

…följa en av de fyra vandringsleder som finns på ön, tre av dem till olika stränder och den fjärde upp på berget.

…gå till öns spa och få massage, ansiktsbehandling eller manikyr.

…hänga nere i poolbaren och delta i lekarna i poolen: basket, vattengympa eller dans.

…gå till övre poolen och njuta av lugnet där, då inga barn är välkomna och man måste viska. Dessutom har övre poolen är riktigt skön utsikt över nionde hålet på golfbanan…

Återkommer inom kort med mer om mitt privata liv här, ledig tid och skvaller, ha det!

Pia

Top pool

Utsikt från top pool

Torsdag 23 oktober 2008

Hej alla!

Ursäkta min brist på kontakt med omvärlden sedan jag kom till Club Med, Lindeman Island. Mobilkontakten är mycket dålig och sedan en dryg vecka har jag inga pengar kvar på kontantkortet – och här finns inga möjligheter att ladda på nytt. Dessutom är Internet begränsat, ibland funkar det i receptionens två gästdatorer, men inte alltid. Dessutom har givetvis gäster förtur.

Hur som helst, allt är bra i mitt lilla paradis – eller tills idag har det varit det i alla fall. Jag har precis drabbats av feber, hosta och total energilöshet – så har tillbringat dagen (min enda lediga dag på en vecka) med att sova, sova och sova.

Det har hänt så mycket här så jag vet knappt vart jag ska börja.. så jag tar det väl helt från början

Väl tillbaka i Manly och Australien för en dryg månad sedan tog jag in på ett backpackers i Manly för två nätter, var uppe på ICMS och hämtade mina sista grejer och hälsade på lite vänner (och råkade på Jesper). Sista natten i Sydney spenderade jag hos Evie, en tyska från min kull, i ”hennes” hus 10 min bussresa från centrala Sydney. Vi, tillsammans med 4 av hennes roomies gick på en reggae-klubb på kvällen och tidig morgon dagen därpå var det buss och tåg ut till flygplatsen.

Club Med hade bokat mig en resa via Brisbane upp till Hamilton Island, och därefter en båtresa sista vägen över till Lindeman. På Hamilton, i väntan på att alla resenärer skulle hoppa av planet och vi kunde ge oss iväg med en väntande buss ner till hamnen, träffade jag Talia (Aus), en tjej som visade sig skulle börja jobba i Club Med’s Kids Club och som dessutom kom att bli en av mina två roomies.

Min andra roomie träffade jag under båtresan, en återvändande ”GO” vid man Sarah (Aus), även hon i Kids Club.

Här i Club Med används tre koncept för att definiera vad man är, istället för gäst, front of house och back of house, använder man GM (gracious member), GO (gracious organiser) och GE (gracious employee).

Som GM (gäst) lever man all inclusive, dvs boende, aktiviteter på ön och all mat och dryck ingår (förutom de allra finaste/dyraste alkoholsorterna, vilka våra GM istället får köpa med ett litet kort – betala när de checkar ut). Maximal kapacitet för GMs är ca 520 pax.

Även som GO (som jag själv) lever man all inclusive, med undantag för alkoholen, den får man stå för själv. Med undantag för om en GM vill ”bjuda” en på en drink, då får man ta emot den. Stora undantaget för kombinationen GM och alkohol är personal som jag själv, som jobbar i bar – vi får dricka gratis, dock med en övre gräns givetvis. Vi är ca 80-90 GOs.

Som GE (servitörer och housekeepers bl.a.) lever man inte all inclusive. De har istället en egen personalmatsal, butik och bar i sitt ”GE-land” där de får köpa vad de behöver. Här finns ca 120 GEs.

När vår båt anlände till Lindeman Island, efter en 30 min båtresa från Hamilton, blev vi mottagna av en 10-12 totalt vitklädda, hoppandes, vinkandes och leendes GOs. Sedan den dagen är arrivals en av mina arbetsuppgifter – dvs gå ner till ”the jetty” (bryggan) och vinka anländande gäster välkomna. Följa med dem till teatern, småprata med dem på vägen och se till att de inte missar välkomstmötet, som normalt hålls av libanesiska Chokri, vår Hotel Service Manager. Efter mötet får vi GOs som är schemalagda för arrival (normalt en GO från varje service, dvs en från bar, en från butik, en från Kids Club, en från land sports, en från water sports, en från animation osv osv) följa en familj till deras rum och berätta lite kort för dem om vart de hittar vad i rummet etc.

Även departures är vi schemalagda för, då vi helt enkelt möter gästerna nere vid ”the jetty”, småpratar lite med dem innan de går ombord och vinkar dem och båten farväl.

Min huvuduppgift här på ön är dock i baren. Jag jobbar i bar 6 dagar i veckan, 7-8 timmar per dag, spridda på 9 olika skift. I morgon t.ex. jobbar jag F, vilket innebär att jag jobbar 12-13, 17-20 och 21.30-24.30.

Igår jobbade jag A, vilket innebär att jag jobbade 9.30-12, 13-16.30 och 19-20.

Skiften A-F berättar för mig att jag jobbar i huvudbaren, vilken har öppen varje dag 10-24. Poolbaren har öppet de dagar då vädret tillåter det (när det inte blåser för mycket) 11-13 och 14-16. Baren i a la carte restaurangen Nicolson har öppen samma dagar som restaurangen har öppet, dvs måndag, onsdag och fredag 18.15-21. Baren i diskoteket har öppet samma dagar som discot har öppet, dvs måndag, onsdag, fredag och lördag 21.30-02.00.

I huvudbaren har vi förutom vår ”storsäljare” cocktails, även mixed drinks, öl, glass, milkshakes och kaffe. Vår cocktailmeny består av 15 cocktails, men vid det här laget har jag i alla fall ytterligare 10 till i huvudet, man lär sig fort när det är hektiskt.

På tal om hektiskt, jag började jobba här när australiensiska school holidays började – och det slutade förra veckan. Så mycket att göra i baren, är en underdrift. Vi har varit slutkörda, framförallt under kafferushen om morgnarna, mellan 15.30-19 och mellan 21.30-23. Men puh vad jag har lärt mig mycket!

I baren är vi 7 pers som jobbar, plus vår bar manager Emelie. Barpersonalen består av tre tjejer: mig, Courtney (Aus) och Courts (Aus), och fyra killar: Ben (Aus), Mike (Canada), Gazza (Sydafrika) och Jose (Belgien). Av oss 7 kommer alla utom jag själv och Ben att sluta inom 2-3 veckor, då säsongen här är över och ny personal kommer för att ersätta den gamla. Normalt jobbar man nämligen här på 6-månaders kontrakt. Fram tills för 2 veckor sedan hade vi två tjejer till här: Jamie och Carey-Mai. Jamie blev ersatt av mig och åkte vidare i Club Med-världen och Carey-Mai fick kicken, så i dagsläget är vi lite underbemannade..

Vad annars gör jag som hör till min ”job description”? Jo, jag är med i två shower: Emerald City och Air Guitar – jag är dansare i båda två. I förstnämnda är jag med i en dans och i Air Guitar (som hade premiär i förrgår) är jag med i fem danser. Wow! Dansat har jag inte gjort på år! Det är en utmaning kan jag lova! Svett, koncentration och frustration men även glädje när man lyckas och ett litet rus när man står på scen.

I morgon är jag dessutom schemalagd för Liar Liar, vilket innebär att jag kommer sitta på en barstol på lilla barscenen med tre andra GOs. Vi ska där berätta för publiken vad vi gjort innan vi kom till Club Med. Tre av oss ska ljuga och en berätta sanning (detta gör vi naturligtvis upp i förväg). Förra gången vad det jag, Charlie (golfinstruktör), James (cirkusartist) och Judy (har hand om utflyktsbokningar). Charlie sade att han hade varit fotoansvarig på en glassig australiensisk tidning och minglat med supermodeller. James sade att han varit stuntman på Euro Disco för törnrosa. Judy sade att hon testat tandborstar, och jag sade att jag jobbat i en köttfabrik där vi slaktat kor, grisar och får, för 9 år sedan. Efter våra påståenden blev micken skickad runt i publiken och de fick ställa frågor till oss, vilket pågick i en halvtimme.

Vem talade sanning?

Okej, så att jobba i bar, hjälpa till vid arrivals och departures, träna för shower, vara med i shower, vara med i olika lekar – allt detta tillhör mina arbetsuppgifter. Vilket även gör att äta lunch och middag med GMs (max två GOs per bord) och att vara med i sun dance och crazy signs. En dans som vi uppträder med runt poolen klockan 12.00 och i teatern 21.30 (direkt efter kvällens show)– där vi gör en av ca 20 enkelt koreograferade danser, som vi vill att så många GMs och tillgängliga GOs som möjligt är med i.

Vår vita uniform har vi på oss dagtid på lördagar (jag kom hit en lördag), men vi har olika uniformer för veckans alla dagar. Undertill är det antingen beiga eller vita shorts (står angivet på schemat vilken färg som gäller för dagen), kombinerat med upptill en antingen vit, rosa, orange, turkos, marinblå, röd eller randig tröja, som det står GO Club Med Lindeman Island på.

Kvällstid är det andra dress codes som gäller och de är inte de samma från vecka till vecka. Kvällsuniformen (som man får stå för själv – inga Club Med GO kläder) kan vara allt från svart underdel med vit överdel, rött och vitt, till pirat, 70-tal, elegant, cocktail, eller cappuccino (svart/ brunt/ beige/ vitt), jeans och rosa topp, svart underdel och skrikig överdel. Kvällens ”uniform” är endast begränsat till fantasin hos den som gör schemat.

Nästa gång berättar jag mer om hur anläggningen är uppbyggd och aktiviteter … Ha det!

Pia

 Hallå!

Pia heter jag, är 26 år, kommer från Linköping och studerar sedan februari 2008 på the International College of Management, Sydney (ICMS), Australien.

Efter termin 2, som jag avslutade i september 2008, åkte jag hem till Sverige för en liten semester. När jag kom tillbaka träffade jag, av en slump, på Jesper Hammar (Go Study, Stockholm) på ICMS. Jesper frågade mig om jag ville vara med och skriva en blogg under min Industry Training, min 8 månaders praktik som ingår i min utbildning, och självklart ville jag det! Dock har jag varit lite segstartad, men bättre sent än aldrig, eller hur?

Jag läser Hospitality Management på ICMS, och efter 3 års plugg (och praktik) kommer jag i december 2010 att vara klar med min Bachelor of Business Administration (BBA) in Hospitality Management.

Att jag valde just ICMS föll sig ganska naturligt. Efter att ha jämfört en uppsjö av olika skolor utanför Sveriges gränser ansåg jag hade ICMS var den skola som verkade passa mig bäst. Bra rykte, hårda regler på uppförande och professionalitet, underbart läge (en 5-10 minuters promenad från sköna Manly Beach), studenter från hela världen och en betald praktik som del av utbildningen.

Jag är väldigt glad att jag vågade ta steget att flytta till Australien och satsa allt på ett kort. Naturligtvis har inte allt varit som jag trodde, men jag har lärt mig så mycket nytt (trots att termin 1 och 2 är ganska basic), utvecklats så mycket som person och skaffat mig så många nya vänner och kontakter.

Utbildningen på ICMS är upplagd på ett treterminssystem, eller trimesters som det heter här. Allt som allt kommer jag alltså att fullfölja 9 terminer. Termin 1 och 2 är som sagt ganska grundläggande. Har man valt att läsa Hospitality Management, liksom jag själv, är det långa dagar med att jobba i skolans kök, servera i cafeterian, samt servera i skolans Grand Dining Room (GDR), samtidigt som man läser teoretiska ämnen.

Termin 3 och 4 är praktik, eller Industry Training (IT) som skolan kallar det.

Väl tillbaka till termin 5 ökar nivån på undervisningen lite, och stegrar sig under sista året, vilket jag vill tro är anledningen till att man under år 1 och 2 läser 5 ämnen per termin, men under år 3 endast läser 4 ämnen per termin.

Under termin 2 har vi lektioner i intervjuteknik och de fick vi senare använda när 10-15 olika hotellkedjor kom och visade upp sig på skolan och sökte nya talanger. Bland de hotell som närvarade fanns bland annat Marriott, Hyatt, Voyages, Hamilton Island, Constellation Hotel Group, Toga, Four Seasons – och ett nytt samarbete representerat av: Club Med.

Från skolan var vi två lyckligt lottade studenter som blev erbjudna jobb för Club Med, Lindeman Island (Australiens enda Club Med) – jag själv som blev erbjuden barjobb och en tjej som heter Bec som blev erbjuden jobb i receptionen. Själv har jag lite erfarenhet av bar sedan tidigare. Jag jobbade som bartender på Kreta 2000 och 2001, samt jobbade lite extra på Wharf Bar i Manly, under termin 2. Bec har ingen erfarenhet av receptionsjobb sedan tidigare, men hade givetvis lärt sig mycket under Fideliokursen i termin 2.

Sedan en dryg månad befinner jag mig nu i paradiset. Lindeman Island är en del av ögruppen Whitsundays, som består av ca 70 öar tror jag, tätt inpå stora barriärrevet. Här är vackert som på ett vykort. Whitsundays är ögruppen som australiensare åker till som vill fira något speciellt. Vi har födelsedagsfiranden, anniversaries och bröllop här titt som tätt.

Det var väl lite av en introduktion av skolan och mitt jobb. För att nämna några ord om mig själv, så vill jag påstå att jag är äventyrslysten, positiv och ambitiös, älskar utmaningar och att träffa nya människor (men jag är även morgontrött och snusare).

Under min tid på ICMS har jag lagt mycket energi på studier, vilket har lönat sig i form av bra betyg. Jag var Class Representant i termin 1, Residential Assistant (RA) och Library Assistant i termin 2, likväl som jag arbetade med functions (bröllop och middagar på skolan) och hade extraknäck på Wharf Bar. Dagarna är långa, festerna är många och tiden går fort, så för att klara sig på ICMS gäller det att man kan planera sin tid. Jag var beroende av min kalender som jag, liksom alla andra studenter, fick av skolan.

Tack för att du har följt med mig så här långt. Jag skulle bli glad om du ville följa mitt äventyr vidare. Om du har funderingar på att börja läsa på ICMS så är du varmt välkommen att skriva en liten rad, men även om inte ICMS är del av din framtid får du givetvis gärna kontakta mig. Ha dock i bakhuvudet att internetuppkopplingen här på min lilla ö inte är den bästa, så ha tålamod.

Lev väl!

Pia